Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
skratt stego som en vårbäcks fall upp ur hennes
kullriga barm som liknade det frambuktande bröstet
på en stor fågel. Angela kom mitt i sin förvirring
genast att tänka på zigenaren. Så hade han en gång
kommit med sin fiol till Eka, som Rosita nu, med
sina lockande brösttoner. Det hade blåst ostyriga
vindar kring hans hår, som nu kring Rositas hatt
med den lysande fågelvingen. I. hans följe hade
varit oro och förbjuden kärlek, Och kring hennes
dotter Lottys kjortlar var ett prassel som av solyra
löv och en drucken maskerads glittrande paljetter
och en berusande doft av parfym och älskogsberedd
kvinnokropp från kärlekens kamrar.
Rosita slöt Frideborg till sitt bröst, eller sina
bröst, och kysste henne duktigt på den röda
munnen.
— Mitt barn! Min flicka! sade hon suckande och
höjde ögonen mot himlen.
Men denna pose av madonnamoder passade henne
icke. Det låg plötsligt falskhet i de blänkande ögon-
vitorna, och man såg med ens hur gammal hon
var under det pålagda sminket, då det skarpa ljuset
föll på hennes ansikte.
Obehagligt berörd, hälsade Petra på fru Dia-
mant och hennes man.
— Fru doktor Diamant, sade Rosita med en
min som om dessa voro några de redan kände eller
måste känna till.
Petra förde dem in i matsalen och bad den ny-
fikna Mat ta in varmt kaffe.
26. — v. Krusenstjerna, Av samma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
