Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
till huvudkudde. Hon såg sig spanande om efter en
beundrare till all denna skönhet, och då hon varse-
blev Agda som betraktade henne stödd mot väggen,
klev hon som ett oförskräckt hjortdjur ur vildskogen
fram till ett annat, mera tamt, och slog sina armar,
på vilka vattendropparna pärlade, om hennes hals.
— Min söta pojke lilla, sade hon lågt. Minns du
våra härliga kärleksstunder?
Agda försökte slingra sig ur hennes grepp. Hon
ville komma undan dessa sugande kyssar, som hon
alltför väl mindes och vilka för henne framkallade
bilden av sängkammaren med den breda sängen och
Gusten som pustande och smackande av välbehag
betraktade henne och Lotty. Men Lotty var henne
för snabb och borrade in sin heta kurtisanmun i
hennes svala.
Frideborg tittade på med glänsande blickar, kan-
ske avundsjuk: den halvnakna kvinnan med hårt
spända länder som tycktes vilja spränga det om-
givande tyget och den späde gossen som stretade
emot för att befria sig ur hennes starka grepp.
Agda ryckte sig äntligen lös från de fuktiga
armarna. Hon stod där framåtböjd, skälvande, med
händerna knutna som till slag.
— Låt mig vara, flämtade hon, blek i ansiktet
av vrede. Låt oss vara. Begriper du inte? Vi ha
det bra här. Vi älska Eka. Ni höra inte hit. Ni
och Gusten och Stellan komma över oss som rövare;
Lotty betraktade henne till synes lugnt.
— Du borde gå tillbaka till Gusten, Agda, sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
