Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
— Vem? Var?
Lotty sprang fram till Rosita och ruskade henne.
— Det ligger där i stugan, sade Rosita hemlig-
hetsfullt. Och hon pekade med ett darrande finger
någonstans mot taket.
Adéle, tänkte Petra krampaktigt.
— Du får inte följa med, sade hon till Angela.
Jag går dit.
Lotty ville skynda efter henne på sina höga
styltklackar, men Petra stängde strängt dörren
framför henne.
Långsamt gick hon över gårdsplanen, där Rosita
några sekunder förut sprungit skrikande undan
döden. Alltjämt strålade solen från den blå him-
len, där i dag inga moln seglade. Det droppade
från takrännorna. I snön var det prickar och
svarta fläckar. Rosita hade glömt att stänga dörren.
Petra sköt upp den, men måste åter sluta den
bakom sig som om hon velat stänga någon ute.
Tyst stod hon nu och såg ned på Adéle, som låg där
strypt i sitt draperi. Hon gick ett par steg runt
henne, för bedrövad och förvirrad för att kunna
tänka. Hon visste bara att detta var Tords verk.
Petra tog sig för pannan och över ögonen, från
vilka tårarna föllo heta.
— Tord, viskade hon. Tord.
Skulle inte hon kunnat hindra detta? Ofta hade
han talat om sin förtvivlan. Han hade också låtit
henne ana att hans tankar sysslade med detta
mord, men hennes sinne hade varit helt uppfyllt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
