Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
Men tanken var alltför orimlig för att Petra länge
skulle kunna hålla fast vid den.
Då spratt hon till av att någon rörde sig därute
i förstugan. Mat tittade in med sitt runda ansikte
rött av upphetsning.
— O, fröken, viskade hon. Så hemskt, så för-
färligt hemskt!
Petra ryggade tillbaka inför flickans utseende,
Hon hade ett uttryck i ansiktet, som om hon i njut-
ningsfulla små klunkar höll på att svälja all fasan
omkring sig.
— Ä, den rara fru Holmström, sade hon.
Men det lät inte äkta.
— Gå sin väg, Mat, sade Petra ond. Mat har
ingenting här att göra.
Då försvann Mats ansikte ur dörren, Petra
hörde henne springa tillbaka till köket. Vad skulle
Petra nu göra? Hon kunde inte förmå sig att ringa
till kronofogde eller länsman, som det väl var hen-
nes plikt. Det skulle vara att förråda Tord. Det
var bättre att låta honom angiva sig själv. Men
var fanns han då? Petra reste sig tungt och steg
åter ut i förstugan. Bedövad tittade hon på Adéle
som om hon trott att hon skulle förändrat sig och
vilja hjälpa till att leta efter sin man. Men hon
låg där fortfarande med krökta ben och det lilla
brustna leendet på sina läppar.
Då gick Petra ut, låste dörren och stoppade
nyckeln i fickan. Hon var mycket rädd för att
Angela skulle komma hit.
27. — Vv. Krusenstjerna, Av samma blod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
