Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
424
Kiss gick fram till honom och tog plötsligt ifrån
honom pennan.
— Vi äro så känsliga, förklarade han älskvärt.
Vi tåla inte att någon trummar så där mot bordet.
Men länsman Eselgren var genast redo och
räckte kronofogden en ny reservoarpenna som han
tog upp ur fickan,
— Hur dags ungefär ljöd det där skriket? frå-
gade kronofogden och satte pennan mot papperet.
— Hur dags? Hur dags? Ge mig si, hur dags?
läspade Kiss.
Och Kiss funderade med rynkade ögonbryn.
— Hur dags lade vi oss? frågade han de andra,
härmande kronofogdens röst.
— Vi lade oss inte på länge, sade Stellan vän-
ligt. Minns du inte? Först...
Men han fick inte tala till slut. Kiss sprang
fram och lade handen över hans mun.
— Det finns saker som inte angå utomstående,
läspade han artigt.
— Jo, allt måste fram, dundrade kronofogden.
Hur dags hörde herrarna det där skriket? Fram
med sanningen, annars måste jag i lagens namn
anhålla er,
— Bli vi frikända då, om vi kunna säga vad
klockan var? frågade Elias inställsamt.
Han hade blivit rädd för kronofogden och såg
sig redan inspärrad i en cell.
— Din dumsnut, sade Stellan förargad. Vi ha
väl inte mördat, så vi behöva bli frikända. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
