Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
tande mot ledstången. Men när hon försökte gå
nedför trappan veko sig benen under henne och
hon sjönk ned på ett av trappstegen. Där blev hon
sittande, Hon omfamnade sig själv med armar som
voro alltför smala och späda att kunna famna den
uppsvällda kroppen. Med ögon som blickade långt
bort i ett fjärran såg hon på väggen mitt emot.
Plågorna domnade av. Äter kom det till ett uppe-
håll mellan värkarna.
Frideborg slöt ögonen. Det var midsommar-
afton igen, Den klöv som en flamma av eld genom
en mörknande rymd. Gräset var grönt, å, gräset
var grönt och ljuvligt att stiga på. Det doftade av
midsommarblomster. Nu greps hon av Bernards
armar och fördes ut i en gungande dans. Nu ledde
han henne bort över ängen. Där hon satt i trappan
skrattade hon ett litet kvittrande skratt. Åter hör-
des fågeln ropa åt henne från berget. Åter ljödo
fiolens och dragspelets toner från midsommar-
stången, Hon och Bernard gingo genom en luft
som lyfte och bar dem. De kommo in i björk-
dungen. Grenar av friskt löv snuddade vid hennes
ansikte. Här var den lilla platsen av högt gräs
mitt i dungen, Så mjukt det var att sjunka ned
i det! Men Bernards kropp tyngde över henne. Var-
för pressade han henne så hårt mot jorden? Fanns
det månne ännu kvar ett avtryck av deras kroppar
därborta i björkdungen? Så han kysstes! Man
måste dricka in hans kyssar och fick ändå aldrig
nog av dem. Som ett svalt sommarregn föllo de
över henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
