Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
460
— Var inte ledsen, sade hon sakta. Så gingo
de tigande framåt igen.
Nu skymtade Ekereds park. Gotthard kom emot
dem, Han föreföll uttråkad.
— Gud, vad här blivit för ett liv, sade hän, i det
han sträckte ut armarna och åter lät dem falla.
Familjen Diamant gör mig galen. Den där lilla
skrikiga fru Lubba och den där lille, fast bara i
hennes närvaro, moltyste doktor Leibe...
Han avbröt sig. Just nu kom den omtalade fru
Diamant nedför gången och fram till grinden, där
de stodo.
— Har någon sett till mina barn? frågade hon
på skvalande, ehuru okorrekt tyska.
— Håll själv reda på dina förbannade ungar,
muttrade Gotthard ilsket på svenska.
Fru Lubba Diamant såg lika leende på honom.
Hennes runda ansikte uttryckte stor belåtenhet.
Hon tycktes ha det ausserordentlich här. Man
kunde inte önska sig bättre! Hon hade också blivit
fylligare av den goda maten på Ekered.
Så fick hon se barnen hand i hand traska i
parken.
— Där äro de ju, sade hon och brydde sig nu
inte det bittersta om att gå efter dem.
I stället följde hon med de andra upp till går-
den. Angela försökte artigt tala tyska, men hon
hade svårt att i en hast finna de rätta orden. Då
kastade hon en förtvivlad blick på Gotthard som
gjorde en ful grimas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
