Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
i något lökluktande lillryskt ghetto, skulle Thomas
ha sagt, tänkte Angela. Kanske var hon inte full-
vuxen eller skulle aldrig bli det. Också i själen
fattades kanske någon knapp eller hyska.
Men när nu Edla kom in, förändrades atmosfä-
ren plötsligt. Edla gick fram till herr Leibe Dia-
mant och började vänligt samtala med honom, I
hennes sätt mot honom fanns aktning och en smula
förtrolighet. Och det syntes Angela som om de vore
på något sätt lika varandra, Något misslyckat och
något resignerat lådde vid dem båda. Deras blic-
kär möttes som om de funne hjälp i varandras
ögon.
Fru Lubba Diamant fick en liten skarp rynka,
när hon såg på dem. Det där föll henne tydligen
inte i smaken. Men så vände hon sig mot Angela,
klappade henne muntert och oförmodat på magen
och skrek en fråga, om inte barnet snart skulle
»arrivieren», Hon hade ändlösa historier, som
Angela gudskelov inte riktigt förstod, om gruvliga
barnafödelser och många exempel på hiskligheter
som hänt mödrar hon själv personligen känt.
Gotthard, som raskongenialt och intuitivt fort satt
sig in i hennes besynnerliga psyke och tyska, stod
ändå med gapande mun och lyssnade. Det var för-
färligt, Något sådant hade han väl aldrig drömt!
Det var tydligen ett under att man helskinnad
kommit till världen utan att få huvudet krossat
eller utdraget till oformlighet av en tång.
Men fru Lubba Diamant berättade alltsammans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
