Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
var på sitt bästa lynne. Jag avskyr att åta mig
kommissioner och springa ärenden.
Han stannade för att säga adjö.
— När tro ni kriget slutar? frågade han, och
utan att vänta på svar tillade han hastigt:
— Jag menar bara att freden vore en välsignad
sak, för då kunde fru Lubba Diamant kanske för-
mås att återvända till Ryssland.
De togo skrattande adjö av honom.
Men sedan gingo de två tysta tillbaka till Eka.
Agda hade inte uppfattat så mycket som Angela
av fru Lubba Diamants prat om missfoster och
monstruositeter och olyckor vid förlossningar, där-
för var hon mindre berörd av det. Men Angela
hade förstått det mesta, och hon kunde inte hjälpa
att det nedstämde henne. Hennes barn... tänk
om det inte bleve riktigt eller någon olycka skedde
med det. Det skulle hon inte kunna uthärda.
Skrämd smög hon sig intill Agda och fattade
hennes arm.
— Bry dig inte om att vara rädd, sade Agda
ömt. Jag skall ta dig på mina armar och bära dig
igenom alltsammans.
Då skrattade Angela nervöst. Hon trodde inte
att Agdas armar voro nog starka till det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
