Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
466
stod där nere, en ung man som med långsamma
steg kom uppför gången,
Agda gav till ett litet rop av överraskning. Det
var Sven von Pahlen. Hon hade inte hört att han
väntades till Ekered. Vad skulle nu hända?
Sven som anlänt föregående kväll kom dröjande
närmare Agda. Han hade vaknat tidigt och gått
ut på en promenad, och strax hade hans steg lett
honom till Eka därför att Agda fanns där.
Nedanför trappan stannade han, tog av sig
hatten och såg upp på Agda,
— God morgon, Agda, sade han.
Hon gick hastigt nedför trappan och tog hans
framsträckta hand.
— Varför är du här? frågade hon undrande:
Men hon kände själv att hon mest undrade över
hur likgiltig han hade blivit henne numera. Hon
hade aldrig tänkt på honom den senare tiden.
På det svarade han inte.
Hans blickar följde ömt de förstorade linjerna
av hennes kropp. Det var alltså sant vad Betty
skrivit att Agda väntade ett barn.
Agda började gå mot hönshuset, och han följde
henne.
— Jag här mycket att göra så här om morg-
narna, sade hon leende.
Men Sven fick hon inte att tala. Hans vackra
judiska ansikte var allvarsamt. Hon öppnade dör-
ren till hönshuset, och han blev stående på tröskeln
och såg henne röra sig därinne. Tuppen gav sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
