Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
473
redan i lä under vänliga träd och ett gammalt
brunt hus med brutet tegeltak.
Sven grep plötsligt om Agdas späda axlar och
skakade henne.
— Du, du, mumlade han sammanbitet. Du har
zigenarblod i ådrorna. Den där främmande usla
zigenaren som kom dragande hit och trängde sig
in i vår familj har skänkt dig av sin egen ande.
Du är säkert lik honom, du är av hans stams
kvinnor. Du går från man till man, tar ett barn
av den ene att fylla din buk med och stjäl den
andres hjärta att förnöja ditt eget hjärta med, om
du har något. Så göra ju alla zigenare och zige-
nerskor: de plocka på sig allt vad de komma över.
Nu tycker du dig vara i ro här på Eka. Ditt flyk-
tiga sinne har fäst sig vid det gamla huset och
dess innevånare, Men så en dag befinner du dig
igen ute på vägen och är glad åt att solen skiner
på dig och att du får vandra till nya trakter och
nya äventyr.
Agda sade sakta:
— Jag tror inte du här rätt om zigenarnas
kvinnor. Det sägs att de äro trogna sina män
och inte som jag.
Något inom henne hade väckts av hans ord.
Något trotsigt och anstolt som fick henne att
känna att hon nedstammade från ett folk vars seder
kanske inte voro så föraktliga, ehuru hon själv
knappt hade en aning om dem, mer än det lilla
hon hört av Lotty och Rosita. Hon tyckte sig se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
