Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXXVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484
morgonen kuvad med milda ögon som ingenting
hade sett.
Denna tid på Eka efter mordet på Adéle Holm-
ström och sedan Frideborgs gosse blivit född tyck-
tes Agda och Frideborg, Petra och Angela för-
enade på ett drömmande sätt som kom Ekas väggar
att vänligt sluta sig om dem, Agda var inte längre
otålig på Angela för att hon ej mera helt åter-
gäldade hennes känslor. Hon förstod att barnet
måste uppta alla Angelas tankar. Frideborg vilade
ut hos de andra efter den storm som gått över henne
och varit nära att slita henne i stycken. Petras och
Angelas händer sökte varandras, knötos samman
i hemligheten om Petras och Tords kärlek.
Solstrålarna bildade mönster av de skönaste blom-
mor på väggarna. Ute i parken under en ek hit-
tade Angela de första blåsipporna. De små ludna
knopparna höjde sig över de torra gröna bladen.
De skälvde litet på sina stänglar. De voro hjälp-
lösa i denna ännu nakna natur. Angela nändes inte
plocka dem. Hon visste att de voro ett tecken på
att hennes stund war nära. »När blåsipporna
spricka ut...» Så hade hon tänkt, när marken
ännu låg vit, blixtrande av snökorn. Och nu voro
de små knopparna här. Nu forsade bäckarna uppe
i skogen och mossan började grönska. Nu kommo
flyttfåglarna tillbaka. Nu skulle hon föda.
Då kunde hon gå ned till sjön och längtansfullt
se bort mot ön. Vilken ljuvlig vagga för ett litet
barn skulle inte den ön vara! När träd och blom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
