Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 1. Sju små värnlösa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men de va som ingenting», kved Brita-Kajsa. »Va’
tinnenin» upprepade Märta-Greta snyftande, med tårar i
stora, sorgsna ögon.
»De va två skedfyllor till er hvar. Och nu kom vi
nog snart fram till nån’ storgård så ni få mat. Sätt opp
dej på kälken du å Maglena, så få ni värma hvarann.
– Så ja, de va granne småstinter, som int grine länger.
Mor, hon skulle vara storgla, om hon såg er.»
Ante strök småsystrarna om de blåfrusna kinderna,
stoppade in deras stela, röda händer i schaltrasorna de
hade bundna i kryss om lifvet, och snodde den gamla
nötta fårskinnsfällen fast om deras fötter.
»Skjut på kälken nu du Anna-Lisa, så vi kom ut ur
skogen här. Skollärarns Kalle sa’, att när en fick si spillrerna af lappkåtan, där Lapp-Israel dödde, så va en inte långt från bygden.»
»Ja, men han sa åt mej, att vargen strök här i fjällen. Jag var tokig, som for iväg med dej, det sa Kalle å.»
Anna-Lisa gick framåtböjd och sköt på kälken. Hennes tårar droppade på småsystrarnas halsduksomlindade
hufvuden. Hon snyftade, så att det lät som om hon
hickat.
»Jag vårdar mej int om te svara, när du tala så bort
i tok», skrek Ante med hög röst för att göra sig hörd.
Han gick ju långt framför och drog, med kälkrepet öfver
axeln.
»Tro du kanske, att Kalle hade tagit sej an dej, gett
dej mat och kläder. Har dom int stugan full med barn
själf, kanske?
»Men där slapp en då svälte och fryse ihjäl.»
»Just som om dom hade velat ha dej där! På fattighuse hade du varit i denna dag, i lag med spetelsk-Babba (Barbara) och tok-Lasse.» –
»Dom svält int, och frys int ihjäl dom heller.»
»Åh tvi, en så’n stinta –! Du fick äta dej fullmätt
af vattenvälling denna moron, getost och bröd af hva
Sven Påls gett oss, har du fått såväl som vi. Men om
du int ha skrofvet fullt hele da’en, så ger du dej till att
grina och villa tillbaka, och de till te fattighuse.»
»Ja hvart tror du vi kom nu då! Du tänk väl ta oss
fram till kungen. – Hui, – hui, – hui», snyftade Anna-Lisa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
