Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 2. Med vargspår i sikte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
husförhöre, i marknadsköpta kläder och pliggskor, så skulle
nog hunn där fägna oss med svansen och skälla som
om han bjöde oss stiga in och hålla te goa.»
»Men stinta», invände Ante, »nu kom vi inte till
husförhörskalas, utan för te be folk om mat och
husrum, och de si gråhunn, och vet väl att dom ha smått
om de i en så’n lill’stuga och därför är han sint.»
»Sussu – sussu –» lockade Ante och försökte ställa
sig in med den ilsket skällande, nu rätt ut på dem rusande hunden.
Maglena kullrade sig ut från kälken.
Hon slet schalen ifrån hufvudet, sprang fram emot
hunden och bölde sig ned emot den med utbredda armar.
»Sussu –, sussu –. Int är du sint på oss. Du si
väl att vi ä små och ensammen!»
Det var som om hunden förstått henne. Han tystnade,
sneglade förläget åt sidan, gäspade, som hundar göra då
de känna sig skamsna. Plötsligt satte han upp öronen
som om han varsnat något hotande från bergssidan.
Och så började han skälla och gläfsa, med hufvudet åt
det hållet, torrt, tillgjordt, utan mening i skallet, skällde
så tills barnen hunnit in i stugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
