Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 5. Alle man till verket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maglena frågade med bäfvande stämma om han ville hålla till godo med hennes lill’grannkaktus. Hon hade fått den hos skollärarns och det skulle bli så granna blommor på den, ellanste röda, och större än en kaffekopp. Men den skulle stå så solen kunde lysa på den genom fönstret,– och vatten skulle den ha hvar dag.
Ladd-Pelle hade nog inte mycket förstånd om blommor. Den här tyckte han såg ut mest som en bäfversvans med hvassa små nålar på. Men nog hade han så mycket vett att han förstod att stintan gaf bort hvad hon höll högt i värde, så han tog åt luggen, då han inte hade mössan att ta af och bjöd henne sedan handen för att tacka.
»Håll till godo», sade Maglena, så kungligt nedlåtande som om hon skänkt bort en hel blomsterträdgård.
»Jag vet aldrig hur vi ska bära oss åt, då jag är rent af utan bröd», funderade Pelle och sköt glasögonen åt nacken till. »Si jag brukar inte hålla så noga på hvad mat jag får i mej själf hår om dagarna, det är nog tokigt, men är så ändå.»
»Har ni bara mjöl, så nog kan vi baka», sade Anna-Lisa öfverlägsen i rösten. »Vi få väl elda opp bakugnen.»
» Det var en sak de att jag har mjöl, men så sötigt så jag tror int nå’n kan få bröd af de.»
»De var väl värre för oss te få bröd förra vintern, och i vinter å, när vi fick blanda bark och halm i degen», ifrade Anna-Lisa. »Ante», återtog hon, »gå efter ved du och elda opp ugnen. Jag såg ett baktråg i kontore här nyss, de ska jag bära hit. Och du Maglena, ta grytan tå pojkana och sätt ’na öfver elden, så ska jag ösa dit vatten till degspad. Vi få baka ljusugnsbröd, som int behöf stå och jäsa, och så göra degen riktigt klinthård, då mjöle är sötigt.
»Som väl är så ha vi då krita här så vi kan hvitlimma spisen efter oss när vi ha bakat.»
»Men», fortfor Anna-Lisa med bekymrad röst, »de är farligt ledt, att vi int ha en mattrasa te lägga öfver nyskurade golfve.»
»På de vise, att här ska bli som hos fint folk. Ja, så gå in i lill’kammarn och ta ut trasmatterna, som ligg’ där. Ta fälltäcke också, så kan vi stoppa fast det om halmen, där i vrån. Här blir rakt som jul i stugan. Ja, bättre, för den delen. Jularna har jag int haft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
