Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 10. En så fin liten stinta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Du älskade lilla Etta barn, nu ska’ vi gå in, barnet skall äta, och sofva middag, och bli mors friska duktiga flicka.»
»Uj Yla», Uj Yla, »Ante», »Ita Tasta» – Allena!»
Den lilla sprattlade vildt, för att slita sig ur de armar, som så ömt omslöto henne.
Fru Gerda vände sig häftigt om. Hon släppte barnet, som ifrigt sprang ifrån henne, lät armarna sjunka och stod stilla kvar, en bild af sorg och öfvergifvenhet.
Barnen vore som förstenade. De stodo moltysta, orörliga. Men Gullspira var genast inne i förhållandena. Hon gaf till ett bräkande och sprang fram till Märta-Greta. Hvad frågade hon efter att den lilla, med undantag af laddarna, var fin som en prinsessa. Var det inte ändå samma lilla människokilling, som hon brukat ge mjölk till och värma med sin päls. »Uj Yla»!
Märta Greta slog armarna om getens hufvud, som böjdes ner emot henne.
Hon sträckte ut armarna.
»Putta! Tappa Ante! Ante ta Etta Eta.»
Och Ante tog upp den lilla systern i famnen. Han strök hennes kinder, hennes händer.
»Lill’stinta, – lill’stinta våran! Käre dej Märta-Greta. Så tungsamt som vi haft de’ utan dej.»
Märta-Greta höll armarna fast om hans hals som om hon aldrig velat släppa honom. Men så hade hon de andra syskonen, hvilka äfven ville vara med, lill’Brita-Cajsa, alla hade slagit krets omkring dem och sleto den återfunna i armar och ben för att få ta henne och smeka henne, och klappa henne, de med.
»Märta-Greta, fina, granna lill’stintan», som de gått i tungsam saknad efter. – Samma lill’stinta fast hon nu var i fina herrskapskläder. De släppte henne ej från sig, utan när de kommo som bettlande, köksvägen in, hade de den lilla hvitklädda väl vårdade ungen med i flocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
