Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. »Kasken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SJUTTONDE KAPITLET.
»KASKEN.»
Grels stod ute på trappan då Ante kom ditåt. Han var påfallande spak – ja hördes rent af helt förtrolig, när han gaf sig i språk med Ante.
»Vi tänk gå på koxen i bröllopsgården här bredvid. Brita ska gå dit med mjölken och då följ vi med och koxa på bruden.»
»De bli nog behändigt för er, de», sade Ante och ville förbi Grels, in. Men denne ställde sig i vägen.
»Ja de bli lika behändigt för dej och syskonen dina, som för oss.»
»Int få väl dom gå på koxen här, int.»
»Hvem som hälst får väl gå på koxen. Pojkarna i byn är sint på den här bruden för hon, som är så rik och grann stinta, har tagit en utsocknes karl, som int ha nå hemman och är en så’n mes, att han säg nej till brännvinet. Och därför ska dom ställa till roligheter i natt och skrämma dom. Vi, småpojkar från den här byn och från grannbyarna å, ska dit och vara med på hvad som blir.»
»Men inte vi då, int. Maglena och Månke är trött och mått gå och lägga sej.»
»De är dom, som vill gå och Brita och jag ha lofat dom att få följa. Dom si mej just int ut till att ha haft mycke att ha roligt åt», tillfogade Grels med något visst medlidsamt i rösten, som tog Ante.
»Ja, vill dom, så nog får dom för mej», sade han.
Grels gaf honom hastigt vägen fri. Ante gaf ej akt på den stygga glimten i hans ögon.
Maglena och Månke kommo emot honom ifriga. Trötthet och missmod voro borta. De skulle få gå och se på bruden i granngården. Prostinnan själf hade klädt henne, och hon skulle vara så fin så drottningen själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
