Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 17. »Kasken»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihåliga ögon. Hon hade fått ett styggt hostanfall och han lade armen om hennes lif för att hålla henne oppe och lindra anfallet.
Hon föll tillbaka flämtande.
»Tro int på folke här, och int på barna. De akta int gammalt folk –. Akta int far och mor – och då är de int nå godt te vänta af dom. Vi ha vari sån’a här i gården allihop se’n långt bort i tiden. – Här ha’ funnits så mycken elakhet och superi och svordomar, som dragit hit all mörkrets makter.»
Hon stirrade opp framför sig, som hon sett i syne.
»Ni ska ha så många tack, farmor», sade Ante med låg röst. » Mor sa’ alltid att en’ lär sej supa då en’ börja me kask.»
Det flög som ett ljusskimmer öfver den gamles dödliknande anlete.
»Åh det känns godt te höra tack. Vore så väl att jag kunde lefva igen och lefva bättre. Om barna såg att de gamla voro bättre, så blef dom nog bättre dom, å. Gammelfolke hos er har varit riktigt folk – de förstår jag.»
»Mor hon var storriktig. Hon lärde oss de rätt var – och hon gjorde de själf.»
»Jag ser de –. Väl skall de gå er. – Men akta er för folke å barna här –. Dom ha’ ondt i sinne till er.»
»Hva’ gormar ni om? – Låt käringen vara, hon gör int annat än skäller och hostar da’n igenom», skränade Grels och ryckte Ante i armen. »Kom, vi ska gå nu. Brita är rustad.»
Barnen, både de främmande och de från gården, gåfvo sig af. Grels ryckte dem med sig när de ville stanna för att säga godnatt till Gullspira.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
