Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 21. I egen, grön stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ryssen understod sig int till att ta oss, och ingen
ann’ tordes på de häller. Dom hade de väl så uselt då,
som nu, och åt nog barkbröd i farliga hårdår, de sa
farfar. Men sir du, krigsmänner var dom ändå,
hvarenda en.»
»Och gick i skogen och var trött», tillfogade Maglena
med öm, medlidsam röst. »De va förstås för sånt folk
som trasten sjöng ’fattig krigsman’.»
»Ja, och fast krigsman var fattig och trött, var han
rädd om märra sin ändå. Sir du sånt tycker jag är
riktigt folk. En sån krigsman ville jag bli om jag å skulle
få bli de jag högst åf allt på jorden kan tänka mej till.»
Ante återtog sitt arbete och fortsatte med det, tyst och
ifrigt med ett djupsinnigt, hemlighetsfullt utseende. Han
hade mumlat de sista orden så tyst att Maglena icke gaf
akt på dem.
»Ta af dej strumperna så få jag stoppa dom», sade
Maglena utan någon som helst tvekan om att detta inte
var af nöden. Det var också utan den minsta invändning
som Ante slet upp de styfva läderremmarna från
sina grofva skor och krängde af sig strumporna.
»De är farligt behändigt te sitta så här», sade Maglena.
»Men int vill du bli krigsman?»
»Jo, de vill jag, om de blir ofredstider förstår du.
Jag tänk väl int låta fiendefolk ta lande från oss
heller.»
»Men du sa en gång», fortfor Maglena envist, »de du
ville bli snickare och hitta på alla omöjliga saker
te snickra. Det var just då vi kom från nämndemansgårn
ute i Nolens socken.»
»Ja, för i så’n drängstuga har jag väl inte varit.»
»Du har nog lega i bra nog många ändå i vinter.»
»Kan väl vara de, och i de mesta af dom ha nog
husbond och drängarna och pojkarna i gården hålli på
med snickeri. Dom ha lagat stöttingar. Drängarna ha
gjort skackler, och fimmerstänger och pojkarna småskoflar
och räffser och sånt grej.»
»Hvad gjorde dom i nämndemansdrängstugan, som var
olikt de då?»
»Hvad dom gjorde! Jo, du kan veta att nämndeman
själf, han snickra på den finaste släde med kuskbock
och fint svängdt framstycke.»
»Så den vardt lik släden, som stod på bröllopsgården?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
