Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Husbond och matmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skogens fåglar sjunga
med ett glädtigt mod,
där på kvist de gunga,
kvittra Gud är god. – Gud är god.
Själ vak upp och svara
med ett glädtigt mod.
Höj din lofsång klara.
Sjung att Gud är god. – Gud är god.»
»Oj hvad de’ är behändigt och grant och roligt te ha
gård och körka i skogen», sade Maglena. Hon sprang
upp, när de slutat sången.
»Nu ska’ vi göra oss fin, och göra fint i stugan»,
sjöng hon på sin egen melodi. »Jag ska tvätta mej
och jag ska tvätta dej, och jag ska kamma mej och jag
ska kamma dej.»
Maglena hoppade i schottissteg fram till Månke, som satt
i bädden och kliade sig i hufvudet med bägge händerna.
Han var ganska svartbrokig i ansiktet genom att ha’ stått
öfver röken, och att i sömnen ha’ gnidit ögonen med
inte vidare rena händer.
»Int ä de där nån behändig låt int», muttrade Månke,
som genast kom i stark misstämning. »Tvätta dej själf
du. Du är så svart på näsan som gamm’hönan hos
Sven-Påls.»
»Men du är så brokig i syna som svart- och hvit-geten
hos Nils-Nils. Hva’ tror du att Anna-Lisa skulle säga.
Jag tänk’ Per-Erik han ser annorlunds ut han, än du.»
»Ja, just som de vore någe behändigt te’ ta’ efter hur
han si ut nu. Gå hän, jag ska ner till bäcken efter
vatten.»
»Men, sir du Månke, först ska du vara ren i syna och
om händerna, å de om du vill eller int.»
Maglena tog ett stadigt grepp om den sprattlande pojkens arm.
»Du tänk’ väl spänna på mej lill’skjortan där, vi fick
förra veckan, heller låta mej gå omkring här som Kain
på taflan hos Carl-Nils, presis naken. Låt bli mej, hör du.»
Månke fräste och grinade som en lokatt i strid, beredd
att till det yttersta försvara sitt skinn.
»Ante, håll i pojken åt mej», flämtade Maglena. »Han
är int tvättad på tre dar. Det kom för mej i natt de
jag mått ta’ i me allvar för te få’n tvättad och kammad,
nu, när han int’ ha Anna-Lisa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
