Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. 22. Husbond och matmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Men vi ha nog ingenting te äta.»
»Om de hade vari sommar ändå», fortfor Maglena.
»Men de är ingen sommar än», svarade Ante med
tungsint uppsyn.
»De blir nog ingen annan råd ändå,än att vi ge oss
ut igen», slöt han med en suck.
»Nog kan vi väl hitta på nå’n råd, då vi ha’ de så
behändigt här.»
Maglena slet hurtigt andra ärmen ur fars gammeltröja.
Hon ämnade sy igen ärmhålen och göra den till utanpåkrage.
Bästa råd blir, att du tar pengarna våra, alla
tolfskillingarna och går ut nu, på skaren. Här bredvid fins
en svedja som dom nyss ha bränt och då fins det nog
någe folk som rår om na’, där du kan fråga efter
handelsboden som lill’Anna i bröllopsgårn tala om.»
Antes min klarnade.
»Ja, och jag har träskedar, och tvaror te byta ut och
så då alla tre tolfskillingarna te köpa mat för. Finn’ jag
bara handelsboden så kan jag få i mat så vi kan vara
kvar här tills du få laga opp oss.»
»Och du hinn få bra’ med skedar och tvaror te bju
ut. Om det bara vore så att löfvet börja spricka fram
på björkarna så kunde vi göra vispar å, och lassa på
kälken.»
»När de är vispristider är de nog slut på kälkföre»,
anmärkte Ante småskrattande.
Han kände sig så belåten öfver byxorna, som nu täckte
ordentligt utan att han jämt behöfde dra och töja dem
uppåt och öfver att han kunnat katekesläxan, som han
satt sig för, men främst vid tanken att de ännu någon
tid skulle få bo kvar under granen och slippa att gå
kring bygden efter mat och husrum.
»Då ger jag mig af då», sade han. Maglena gned hans
gamla pälshufva i snön, och skrapade tröjan med
skarsnöklimpar. Hon tyckte alt han såg riktigt fln och
storbondaktig ut när han vände sig emot henne och bjöd
farväl innan han lyfte på dörrgrenarna och gick ut.
»Jag få godt möte, häst och karl», log han emot Månke,
som kom med lasset fullt af tjärfyllda tallrotsknölar.
»Ptro, still Blacken», sade Månke åt sig själf. »De
är grant lass. Är det int? Jag tänkte trafva opp
veden här på sörsidan gården så solen får torka uten.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
