Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Flyttningen till Borgå. Hem- och familjelif
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om sin mans arbeten hör man fru
Runeberg sällan yttra sig, det förefaller som hade
hon varit rädd att låta den ofantliga beundran
hon i själfva verket kände för dem, alltför
mycket lysa fram. Hon ansåg sig stå dem för nära,
och hennes skygga natur fruktade för att
människorna kunde tro henne vilja taga
något af hans berömmelse åt sig. — „Jag har
aldrig förstått att drapera mig i lånad
mantel. Icke har ju jag någon den ringaste
förtjänst af hvad han gjort", säger hon.
Ställningen som en stor mans hustru blef
otvifvelaktigt ibland för henne en ömtålig
punkt. Hennes djupa, lidelsefulla natur,
egde med en utpräglad personlighets
själf-medvetande ett starkt kraf på att äfven lefva
sitt eget lif, medan en svag, vacklande hälsa
och tilltagande döfhet bidrogo till att
afsön-dra henne från yttervärlden och människorna
och göra sinnelaget än mer reflekterande och
inåtriktadt.
Om hennes ömtålighet vittnar t. ex.
följande yttrande från en senare tid till en af
familjens nära umgängesvänner. I det hon
tackar för visad vänlighet, tillfogar hon: „E1-
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
