Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Skandinaviska författarinnor och kvinnofrågan. Skymtande ideal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturliga riktning. Att Yngve är alldeles
misslyckad, måste man förlåta en ogift förf.;
hon har aldrig lyckats skildra karlar, sällan
åtminstone. Hvad beträffar de dåd, hvarmed
Hertha yttrar sitt frihetssinne, så ha de i
allmänhet felet att vara för litet motiverade.
Att hon kör vattentunnan till elden, är fult
därför, att man ej kan tänka sig det hon ej
skulle fått nå’n annan att göra det; vore det
ett verkligt nödfall, då blir det raskhet, som
är riktig. Likaså skötseln af Yngves sår;
hade förf. lyckats göra det nödvändigt, så
skulle jag ansett Hertha för ett pjåk om hon
ej skött honom. I själfva saken ligger intet
ovanligt för kvinnan, hon är ju sen gammalt
sjuksköterska. Att hon reser ensam är väl
ej alldeles ovanligt af en 27 års flicka, som
anser sig gammal och bortkommen från all
slags kurtis, men resan är eljes äfventyrligt
tillställd i boken. Att hon talar i ämnen, där
kvinnan skyggar att tala, är alldeles
konsekvent; anden som stormade emot det
orättvisa tvång han lidit, bryter ned alla
skran-kor, äfven af dem han eljes gärna skulle tålt,
ty sådan är alltid följden af tvång och våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
