Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Sigrid Liljeholm. Lif i hemmet under Runebergs sjukdom. Sista litterära arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon öfver allt håller kär, men som ändå ibland
ej kan betvinga en längtan efter att ej vara
ställd så långt ifrån honom. Och dock är
jag icke ett sådant egoismens barn, att jag
ville draga honom ned till mig. Jag tror du
ej förstår mig rätt, men — har du läst ett
stycke af Stagnelius, jag minns ej hvad det
heter, en Julia, som vill följa sin älskade i
själfva afgrunden? Jag har djupt känt att
det dock ligger sanning i detta fantastiska
stycke. Tusendefaldt säger jag mig huru orätt
jag har, huru egoistiskt mitt stackars hjärta
är, — är han en stjärna, så borde ju jag vara
nöjd att, ett af strandens millioner sandkorn,
se på hans ljusa bana blott med glädje, men
därför ar jag sliten i min själ, att jag dock
ville känna mig bo i samma sfär som han,
och det skulle jag ju göra om han vore L., E.,
B., eller hvem jag nu minns af våra grannar,
och dock, Gud bevare mig, ville jag ingalunda
byta bort honom mot hvarken L., E. eller B.
Men ändock synes mig, som om jag skulle
känna mig komma honom en mån närmare
nu, ty jag kan ju dock nu vara i något
honom nyttig, och därför känner jag också mån-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
