Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Sigrid Liljeholm. Lif i hemmet under Runebergs sjukdom. Sista litterära arbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dess jag skall få lägga mig ned till hvila.
Den bästa vaggsång för denna oro har
varit läsa och skrifva. Men nu, allt under det
jag läser för Runeberg, hviskar den till mig
bredvid det lästa ordet, andra ord, som ha
till relräng: ,sof, sof‘. Men jag vill icke, jag
får icke tänka på eller önska att sofva, så
länge jag dock kan tjäna Runeberg, om än
den trefnad jag kan ge honom, är ringa. Men
likväl, han är van vid mig, och han lider af
att störas i sina vanor. Icke har jag haft
tid att skrifva på länge, men än mer, jag
skulle ej haft håg. — — Topelius var här
nyss. Han uppmanade mig att ge ut mina
små bitar, ,för kvinnans sak, den stora saken,
som behöfver alla sina arbetare1. Hvilken
tanke! Mitt lappri skulle därvid göra till
eller ifrån! Gud vare lof, som tillåtit mig
att se gryningen af en dag häri. Och att
dagen går opp, därom tvekar jag icke ett
ögonblick, må den än till en början
skymmas af moln. Hvad mer, om ett eller annat
århundrade ännu lägges till de tusenden af
år, som fyllts af suckar, hvilka icke ens haft
rättighet att ge sig luft, ja, hvilka fallit med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
