Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vreta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Och kanske saligheten», viskade konung Ragvald.
Konung Magnus hade somnat med huvudet på sin över kyrkogårdsmuren utsträckta arm. Det hade hastigt blivit dunklare, snön började falla i stora, sakta fladdrande flingor, de föllo tätt över de tre konungarna, lade sig över de bruna skallarna och över de glimmande pannringarna, de föllo mellan deras revben och ned över fötterna, De föllo allt tätare över slätten, ljusen från staden och från de fjärmare stugorna liksom släcktes, och den mörka ugglan, som nyss slagit sig ned på det Douglas’ska gravkorets koppartak, lyfte vingarna och svävade ljudlöst in i dunklet över prästgårdens apelgård.
Så reste sig de tre dödmännen, riste snön från sina hjässor och försvunno över gravarna emot kyrkan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
