Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter omfamna dig, men icke nn, då denna skamfläck
besudlar ditt ädla namn.“
„Nej, nej, min mor, för Guds skull,“ utbrast
Margaretha, „nej, nej! Gud har gifvit mig honom till make;
hans är jag, till dess Gud sjelf behagar åtskilja oss.
Honom tillhör jag, hans förblir jag, oss förmår ingen
jordisk makt skilja. Kanske skall jag aldrig återse
honom, det vet jag ej; men hans förblir jag i lif och
död, i närhet eller fjerran, i glädje eller jemmer.“
„Margaretha, du vet ej mer livad du talar, gå
och hvila ut, att ditt förstånd må reda sig.“
Hastigt reste sig nu Margaretha och sade bedjande:
„min mor, min mor, betänk hvad ni gör, innan ni
tar ett sådant steg. Betänk att om ni lyckas, så har
ni krossat er dotters hjerta.“
„Margaretha, gå,“ sade fru Catharina strängt, och
med långsamma steg aflägsnade sig hennes dotter.
Följande morgon, dä Margaretha inträdde, hälsade
henne fru Catharina på ett sätt, hvarvid väl föga
någon fremmande skulle anmärkt något ovanligt, men
hvilket Margaretha tydligt kände innebära ett
aflägs-nande. „Jungfru Malin, lyft fram en stol åt fröken
Margaretha;” yttrade fru Catharina med en viss, för
Margaretha ganska märkbar, betoning på ordet
fröken. Derpå sade hon: „Margaretha, du bör på det
skyndsammaste förse dig med en drägt, passlig att
bära i din mors hus. Se, der ligga tvenne
kläd-ningstyger. Cecilia och isynnerhet jungfru Malin kunna
hjelpa dig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
