Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fördes alla till fremmande land att stupa; sist togs
äf-ven min man, och jag satt ensam qvar på hemmanet
i sorg med de två yngsta barnen. Då kommo
rys-sarne, brände hemmanet och slogo ihjäl det mindre
barnet. Den större flickan hade gömt sig i skogen.
Jag sökte och hittade henne der och flydde med henne.
Tiggande från gård till gård vandrade vi allt längre
från hemmet; men i landet var missväxt och
hungersnöd; den som hade något gaf, men fö hade att ge,
och vi svälte. Kommo vi så slutligen hit, och
unnades här rum åt den arma tiggerskan att föda sitt
sorgebarn, som Herren genast log till sig. Då
förbarmade sig den mäktiga frun på gården öfver mig och
tog mig att sköta sitt eget lilla barn. Och kär blef
mig detta barn öfver allt, men djupt i hjertat gnagde
dock sorgen. Gud vare tack och lof, del lider väl
snart till slut med den gamla och bräckliga, dä till
och med den unge och mäktige kunnat dö.44 Nn
varsnade hon Margaretha och Johan, som inträdt, tystnade
tvärt och helsade med en böjning på hufvudet.
Pä Margarethas vänliga fråga huru hon mådde,
svarade hon vänligt men kort: „den gamla för ej
begära sundhet/4 Afven Johan sade några ord till
gumman, men de inneburo ej någon egentlig fråga, och
hon svarade heller intet.
De unga skulle nu återvända och begåfvo sig mot
dörren, i samma ordning som de inträdt, ty till
mycket omsvängande var ej rum. När Cecilia sålunda
sist sknlle gå och räckte handen åt den gamla till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
