Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle, då jag ej mer behufver hans hjelp, nesligt
förneka honom. Nej aldrig, om jag än det kunde, om
äu jag icke kände att det vore mig omöjligt! Min pligt
mot honom är lika helig, som den emot min mor.“
Följande morgon, när Margarethas otålighet och
spänning stigit till en nästan olidlig höjd, gick hon ut
under förevändning af en spatserfärd. Cecilia, hvars
vecka det var att besörja hushållsgöromålen, var
hindrad ifrån att åtfölja henne, och så befann hon sig
ändteligen ensam. Hon hastade långs stranden till
aflägsnaste delen af parken, och satte sig der bakom
några granar på en bänk, under det hennes händer
redan, darrande af ifver, uppbröto brefvet. Hon läste
följande:
„Min älskade Margaretha!
Ändteligen ser jag mig i tillfälle att, som jag
hoppas, kunna några rader till dig, mitt hjertas älskade,
få afsända. Måtte de finna dig glad och lycklig, dock
icke alltför glad och lycklig, ty det kan du ju ej vara,
om du med kärlek minnes mig. Men måtte dig intet
annat mancjuera. Till dig står mitt hjertas hela
längtan, och vill min fordna glädje och munterhet ofta
svika mig, ithy att jag endast kan tänka pä dig. Men
har jag dock några öden och äfvenlyr haft, sedan jag
till mitt hjertas sorg och ängslan skiljdes från dig, och
som jag väl vet att du dem vill känna, så vill jag allt
för dig relatera.
Lyckades mig allt väl och bra till Sverige
öfver-korama; men som jag nu icke längre var nöjd att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
