Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskor igen. Men mänga tusende af vära tappra
kamrater ligga döda på fjellen. Mig hade ej värre
händt, än att händer och fotter voro hvitfrusua,
äf-veusöm ansigtet, bvilka ock, Gudilof, nu äro alldeles
bra igen.
När yi kommo till den första gården, ville jag,
som var alldeles matt och yr, straxt skynda mig in i
värmen; men tog så en gammal soldat, som hela
tiden varit bredvid mig under marschen, helt hastigt i
mig och sade: „nej, ser Licutenanten, inte ur fläcken.
Stöflorna af nu, och så hit i drifvan.“ Jag blef ond
och ville knuffa honom undan, ty jag var så
confun-derad, att jag icke visste hvad jag mig företog; men
han, som var en riktig kärnkarl, var icke så illa
faren , och utan att säga ett ord lade han mig så lång
jag var ned på drifvan, hvilket ganska behändigt gick,
ty jag hade alls ingen styrka qvar, utan svimmade med
samma. Och så hade han mina fötter afklädt och
med snö baddal och gnidit, och vaknade jag en gång
af att mina händer och fötter hiskeligen svedo, men
somnade godt straxt igen. Och när jag efter flere
timmars sömn vaknade, befann jag mig inne i stugan
och temmeligen rask.
Värre var det med en ung officer, som jag stötte
pa liggande döende i min väg, der jag på juldagen
åkande kom. Jag hade då ej ännu sett sä mycket
elände och så många dö, utan steg jag ur min släda
och lyfte honom deri, och körde jag honom sen, i
vexling med den der samme soldaten, sålunda, att vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
