Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slagna förändringar skulle göras deri, i afseende å
Finland.
„Och för att försäkra fördelar åt ett redan från
fienden eröfradt land, men hvilket nu återgår till
honom, skall jag bifalla att afträda fördelar, dem jag i
fredsslutet velat förbehålla mig?“ utbrast Peter.
„Kanske hade jag kunnat gå in på ett och annat, om
hroder Carl lefvat, men det der eländet i Sverge nu är
mig vidrigt. De hade ej ens hjerta att betro sig åt
mig — de ville underhandla — de ha fått sin vilja
fram — — mina ministrar äro kloka, de känna
guldets makt.“ — Ett ögonblick tystnade Peter åter,
liksom oiu han tyst för sig fortsatt dessa afbrulna meningar,
som tycktes ha blifvit sagda nästan omedvetet.
Hastigt och tvärt vände han sig åter till Johan. „Du
har varit djerf, men efter du skall vara en bra karl
och inne i de här affairerna, så vill jag dig ej Yärre
för det.”
„Ers Majestät,w sade Johan med bönfallande och
frågande röst.
„Hvad är mig Finland?“ afbröt Peter, „Sverge
må sörja för dess väl.“
„Skall det nästan förblödda landet, så uselt, så
stympadt, ja nästan döende återgå till fordna
förhållanden, utan att af den mäktige till afskedsgåfva
erhålla ens något, som kunde bidraga alt läka de
sår‘ . . .
„Han slagit, menar du. Säg ut bara, Johan
Petrovitsch! Dn är djerf, men jag tycker om dig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
