Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dessa ord och den klara oskyldiga blick, med
hvilken Cecilia yttrade dem, framkallade åter en gång på
Carls läppar det hastiga leendet, och han sade: „men
märker ej, min älskvärda brud, att jag kunnat ha skäl
att vara svartsjuk?14
„Du talar underligt, Carl. Var jag icke din, långt
innan jag visste att Johan fanns till i verlden, och var
han icke hvad han var för mig, just emedan han i
sin själ var så lik dig, sådan jag mindes dig redan
som gosse? Samma glödande enthusiasm för det ädla
och sanna, samma kärlek till fosterlandet, för hvilket
lif och blod, ja ännu dyrare intressen med glädje skulle
offras. Men nu var du borta, vi voro här endast
fruntimmer, och vi behöfva en far eller bror. Då först,
sedan jag lärde känna honom, var det som om din bild
skulle blifvit mig klar.“
Carl. ernade svara, men i detsamma kom en pojke
springande i så friskt traf, att det var omöjligt att icke
märka honom, i synnerhet som han traskade af just
midt i en rad små vattputtar, som samlats utefter
vägen, under det resten deraf var torr. När han blef
varse det mötande herrskapet, stadnade han farten och
stod och tittade efter dem under sin långa lugg, under
det han med båda händer lyfte upp sina hvita
lärfts-byxor, hvilka upptill voro särdeles mjélla, ehuru de
nertill hade en bord af våt sand.
Margaretha hade med afsigt småningom lemnat
sig litet efter Carl och Cecilia, hon visste att Carls
vistelse här nu åter skulle bli mycket kort, och få de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
