Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hemlighet väntade hon alltid på att någon skulle säga:
”Få vi titta in en stund och prata?” Hon hörde ju
de andra damerna säga det till varandra. Själv kunde
hon ju inte veta hur hon stelnade till, bara någon
närmade sig. Hade hon ordentligt i rummet? De
skulle se på hennes fotografier, alldeles säkert.
Hennes far och mor och syster och systerns man och barn,
och de skulle tänka att dessa hennes anhöriga sågo bra
enkla ut. Hon visste, att de gjorde det. Men hon hade
dem likväl uppe. Nu mindes hon inte, om hon hängt
undan sin gamla fula nattrock. Det pinade henne.
Teet var urdrucket och alla reste sig. Fröken Steen
hade fått litet färg på kinderna. Teet var så hett. Då
sade fru Ester:
— Jag skall skicka upp Anna. Hon kan ta ned
stolen.
Fröken Steen stramade genast till.
— Ja visst!
Men det kändes som en missräkning. Alla gingo
ut i trädgården. Flickan kom med stolen. Den
placerades under salsfönstren, där solen baddade på. Krister
satte sig i den och drog ned mössan över pannan.
Ester lade på honom en filt. Nu hade han det utmärkt.
Filten hade en svag doft. Den måste vara från Esters
eget rum, hennes kläder hade samma doft av någon
blomma. De andra gingo ett par minuter småpratande
på gångarna. De blickade upp mot himmeln och ned
på rabatterna. Det såg ut som en ceremoni, ett slags
besvärjelse, på grund av att de alla gjorde samma
rörelser. Men de talade bara om vilka blommor man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
