Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Där var förskräckligt, fortsatte han då och
sparkade otåligt med foten. En så sträng regim! Och så
lukten i korridorerna, den där av karbol. Den
kommer mig alltid att tänka på amputerade ben och armar.
Jag stod inte ut, och då fick jag äntligen komma
hit, kanske mest för att doktorn här är husläkare i
vår familj. Han är präktig. Tycker ni inte?
Leendet hade ej lämnat fröken Steens ansikte. Det
stannade kvar, som om det velat lära sig att trivas
där. Det hade till och med givit ansiktet med den
stora vassa näsan en tillsats av ömhet.
— Jag vet inte. Jo, kanske... sade hon, eftersom
han tydligen väntade på svar.
— Är det inte synd om mig, sade han förtroligt
och lutade huvudet bakåt mot kudden. Jag är inte
aderton år än och skulle just upp i sista ringen, då
det här med hjärtat kom. Det är en stor olycka. Nu i
vår skulle jag tagit studenten och sedan studerat till
jurist, jag vill ju hli advokat som min far. Hur skall
det nu gå för mig? Jag blir försenad och efter mina
kamrater i allting — pjoskig och inlindad som en
gammal mamsell.
Ordet undslapp honom, och han hade velat slå
sig på munnen. Satt inte inkarnationen av allt vad
en gammal mamsell heter vid hans sida? Men hon
hade inte lagt märke till det olyckliga uttrycket, hon
som eljes var så känslig för allt som kunde vara
sårande för henne.
— Det är mycket synd om er, sade hon.
Så länge hade hon haft medlidande med sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
