Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
staden. Värdinnan själv hade aldrig bett om ett recept,
hennes namn hörde icke till hans samling. Fröken
Steen hade också uteblivit.
Stefan grep ett av papperen framför sig. Här var
då också ett öde. ”Fru Gina Åström, född 1865” stod
det. Hon var snart sextio år. En gång hade hon
berättat sitt liv för honom, uppmuntrad av hans tysta
intresse. Han mindes att medan hon talat, hade han
suttit och tänkt på den stora silverkulan som de haft
i trädgården hemma på faderns lantställe. Då de voro
barn, hade de haft mycket nöje av den. Den var så
lustig. Om man kom spatserande från långt håll,
kunde man få se återspeglingen av sig själv ooh
trädgården som en förminskad bild i kulan. Det såg så
idylliskt ut. I den stora silverkulan fick allt ett
glänsande skimmer över sig. Men när man steg närmare,
förvandlades bilden, blev ful, trollaktig till dess man
häpen stod framför ett nästan oigenkännligt ansikte,
uppsvällt och onaturligt, som det visade sig i glaset.
Medan fru Åström berättade på sitt livliga sätt, hade
Stefan sett henne på avstånd nalkas den där kulan. Den
grönskande idyll, som hela livet tyckts henne vara,
hade så småningom förvandlats, till dess hon
slutligen skräckslagen stirrat emot en hopplöst förvriden
och elakt grimaserande verklighet. Hon hade sett den
alldeles lik trollbilden i silverkulan en afton på ett
litet rum i Montmartre, då hon upptäckte att hennes
man rymt ifrån henne med en annan kvinna, artist som
han själv, tagande med sig nästan allt vad hon ägde
i pengar och smycken. Hennes föräldrar, burget och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
