Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Jag tänkte gå ut i kväll, sade hon och närmade
sig skrivbordet.
Han märkte då, att hon hade gjort sig fin. Hon
hade en röd hlus och en kort promenadkjol. Det klädde
henne bättre än den blå bomullsklänningen, som hon
alltid bar på hans mottagningar.
—- Var så god, sade han. Men här finns väl inga
nöjen?
— Jag far in till staden förstås.
Hans min blev allvarlig.
— Tyra kommer väl inte för sent hem, sade han.
Det lät som en befallning.
Han kände ett visst ansvar för den där flickan. För
ett par år sedan hade hennes mor, en tvätterska, dött.
Han hade kallats till hennes dödsbädd av en förgråten
flicka, som tiggt och bett honom om att hennes mor
skulle få leva. Det var Tyxa. Det föreföll honom då,
som om hon trott honom vara Gud Fader själv. Men
han kunde inte hjälpa henne. I det lilla fattiga rummet
hade tvätterskans liv oroligt flämtat som ett fladdrande
ljus, till dess det slutligen släcktes av en osynlig hand.
De andra barnen sutto slöa omkring henne, snöto sig
och hostade, men Tyra, också då klädd i något grant
och rött, hade kastat sig över modern och skakat henne.
Det var som om hon velat rycka tillbaka livet, blåsa
in det igen i denna utarbetade kropp.
Doktorn tyckte synd om henne, kanske hade han
även något påverkats av hennes utseende, och erbjöd
henne plats i sitt hem. En jungfru skulle just flytta,
och det passade utmärkt att Tyra kom. Hon hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
