Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ester kom just nu uppför gången.
— Nu ha trädgårdsmästaren och jag planterat. Han
har andra meningar än jag, men jag övertalar honom,
sade hon glatt.
— Tacka för det, inföll Krister. Du skulle kunna
övertala vem som helst, och den där ruskiga karlen ...
— Hysch, hysch! sade Ester. Han är så snäll. Han
har ju skött den här trädgården förr. Nu tycker han
bara, att allt är galet, därför att stället blivit pensionat.
— Förlåt jag störde!
Det var fröken Steen som kom i sin svarta kappa
och hatt och med en filt på armen. Hon såg envisare
och högfärdigare ut än någonsin, men Krister lade
ivrigt sin hand på stolen bredvid sig.
—• Sitt ned, sade han nästan befallande. Ni stör
ingen.
Fröken Steen gjorde en stel bugning för doktorn och
slog sig ned bredvid Krister. Stefan var nära att brista
i skratt, då han såg dessa båda sitta bredvid varandra.
De liknade ett par resande i en järnvägskupé, som
av en skalkaktig slump förts ihop: Kristers unga
ansikte bredvid hennes förgrämda med den vassa näsan
och blicken ovisst skymtande bakom pincenén!
— Jag skall in till staden nu, sade doktorn. Det
är min mottagningsdag.
— Då få vi sällskap, utropade Ester. Jag måste
också in och göra några uppköp.
En stund senare möttes de på den lilla stationen
för att fara in med det elektriska tåget. Bakom doktorn
syntes Tyra. Hon bar på ett paket och satte sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
