Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
besvärad i sina rörelser, och slog hon sig ned i en
stol, höll hon knäna utspärrade, som hon var van
från sadeln, då hon pressade benen mot hästens sidor.
Nu började hon utfråga Stefan om sin svägerska.
— Vi råkades ju inte så ofta förr heller, hon är
ju så mycket äldre än jag och vi ha ingenting att tala
om med varandra, men sedan hon flyttat till landet
träffas vi aldrig.
— Res ut till henne, föreslog Stefan leende.
I detsamma kom han att tänka på att det rådet hade
han också givit fru Hillgren. Förmodligen skulle dock
inte Ester Befverfeldt vara honom tacksam för att
han på detta sätt sände gäster till pensionatet.
— Professorn är inte här? fortsatte han för att
byta om samtalsämne.
— Nej, sade professorskan. Han går ju aldrig bort
på middagar. Jag har ridit i skogen i dag, tilläde hon
hastigt, också hon genast hoppande över till ett annat
ämne. Vet ni vad, våren är snart här. Jag hörde det,
då hästarna satte hovarna i marken. Var och en har
sina säkra kännetecken på att våren är i annalkande.
Jag vet det, när jag travar i terräng och märker, hur
tuvorna suga åt sig hästhovarna, så att det smackar
efter dem, eller då jag kommer ut på ett gärde, som
är mjukt som en matta.
Någon stod i dörröppningen. Det var en ung flicka.
Fru Ryd syntes bakom henne. Värden gick hastigt
fram och bugade sig onödigt djupt. Därpå förde han
henne omkring bland gästerna. Ingen kände henne
förut. Det var en ung ryska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
