Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag mötte Carlings i går. De foro i höstas och nu
komma de hem för att vara här under våren och
sommaren. Sedan resa de igen. I julas plockade de
rosor vid Rivieran. Där var så varmt, så att de sutto
hela dagen vid havsstranden.
— Då veta de inte, hur det känns att längta efter
någonting, svarade Ansgar.
Det föll Stefan in, att hans vän hela tiden talade
till den unga ryskan. Det var, som om hon förstått
det. En lätt rodnad hade stigit upp på hennes kinder.
Stefan vände sig till fru Stjernhjelm. Han hade
kommit att tänka på, att han kunde fråga henne om fru
Hillgren. Albrekt Hillgren var vid hennes mans
regemente. Hon småskrattade litet, då hon hörde namnet.
— Ja, jag känner henne, sade hon. Varenda en
känner Annie Hillgren. Hon tar våra män ifrån oss.
Men hennes blick på sin man visade, att hon för
sin del inte var orolig.
— Såå? sade Stefan frågande.
— Har ni också råkat ut för henne? skämtade fru
Stjernhjelm. Mannen tycker jag om, det är något
så reelt och hyggligt med honom. Det kan man inte
precis säga om Annie. Men nog är hon ganska
intagande.
Stefan Norelius tänkte på hur hon suttit
nedsjunken i hans länstol på förmiddagen och sett på honom
med den där skimrande blicken i ögonen. Då kom han
att titta mot dörren till serveringsrummet. Den stod
en smula på glänt och i springan skymtade ett par
nyfikna ögon och ovanför dem en lingul tott av hår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
