Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är att leva. Riktigt märkvärdigt! Hemma hos oss
går allt så stillsamt till!
Hon tog för sig av ett fat, som bjöds omkring. Det
var sparris, vars långa, fuktigt glänsande stjälkar
lågo halvt begravna under en konstfärdigt viken
servett. Åter hördes den unga ryskans skratt. Det var
något så smittande i det att alla logo.
Middagen var slut. I salongen bars kaffet omkring.
Den lilla gossen kom in och hälsade.
— Känner Stefan inte Anna Rovnin? sade
värdinnan till Stefan.
— Nej, sade han. Hon ser söt ut.
— Ja, hon är mycket söt. Vi ha träffat henne borta
ett par gånger, och nu ville Ansgar nödvändigt bjuda
henne hit. Hon och hennes familj kommo till Sverige
under kriget. De ha förlorat sina pengar som alla
andra. Den här flickan går och lär sig dansa. Jag har
sett henne, hon dansar riktigt vackert. I kväll har hon
tagit med sig hit en rysk dräkt. Jag bad henne göra
det, så att vi skulle få se henne. Ansgar är så förtjust.
— Det skall bli roligt, sade Stefan.
Ansgar Ryd stod borta i ett hörn av salongen och
pratade med Anna. Med handen om faderns arm såg
Sven upp på den vackra unga flickan. Ansgar sköt
honom emot henne, så att gossen snuddade vid hennes
kjol.
— Har du sett fröken Rovnins lustiga halsband,
Sven? frågade han.
Sven höjde blygt handen och fattade i det långa
halsbandet, som hängde ända ned till Anna Rovninas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
