Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han var så god mot mig. Ingen har varit sådan mot
mig. Allting blev så helt annorlunda därigenom.
Detta var så olika mot vad doktor Stefan Norelius
väntat, att han inte visste vad han skulle säga. För
henne hade det således varit en lycka. Den där
mannen hade aldrig rövat henne, hon hade givit sig åt
honom, och nu förstod hon inte, att denna handling
skaffat henne dåligt rykte och att man därför såg på
henne med onda ögon. Man hade varnat henne. Hon
hade inte lyssnat, och så fick hon stå sitt kast. Stefan
reste sig och gick fram till henne. Han stod och såg
ned på det mörka huvudet.
•— Ni var ju bara ett barn, sade han, och åter kände
han samma frestelse, som ett par kvällar förut
kommit över honom.
Hon rodnade häftigt.
— Det var jag visst inte, utbrast hon. Jag var
sexton år, och jag visste vad jag ville.
— Men inte ville ni väl det onda? sade Stefan,
förvirrad av de glimtar av henne själv, som
oupphörligt skymtade genom hennes svar.
— Det onda?
Nu betraktade de svarta ögonen honom med en
undrande blick.
— Varför skulle det vara något ont? Han var så
god mot mig. Jag tyckte om honom.
För henne var detta tydligen tillräcklig förklaring
på det skedda. Att tala med henne om att en ung
kvinna skall spara sig, till dess den rätte mannen
kommer och för henne in i äktenskapet, vore i sanning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
