Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Långa kjolar svepa frasande över gatstenarna,
geting-smala liv vaja med bräckligt behag, stora hattar med
vita plymer skugga älskade ansikten.
Denna stad, minnenas, följer med genom alla år.
Den bildar en bakgrund till vars och ens liv, växer,
fylles av människor, till dess den slutligen i en
slocknande solnedgångs glöd för den döendes öga ter sig
som den plats det är svårast att skiljas från, skapad
som den är av en levnads smärta och fröjd.
Gästerna på fru Befverfeldts pensionat hade
kommit över den ålder, då man väntar sig något av livet,
de hade det mesta bakom sig, alla utom Krister. Så
blevo minnena det deras tankar förnämligast dröjde
vid. Herr Moustik hade sina böcker, som han i
timmar förtjust kunde sitta och bläddra i. Han hade själv
för länge sedan givit ut ett par prydliga små band
om insekternas liv. I dessa volymer funnos hans livs
stora ögonblick. De voro en riktig tummelplats för
hans lyckligaste och segerrikaste stunder. En vacker
avbildning av en fjäril, som med sina glänsande
fläckar på vingarna upptog en hel sida, kunde föra till
honom den ljuva doften av den längst försvunna
sommardag, då han fångade den. Han inandades den
nästan svedda lukten av ängsmark, som hela dagen
upphettats i solen, och såg blommor och strån böja
sig för hans varsamma händer, när han krypande på
alla fyra letade efter det praktexemplar han nyss sett
fladdra över ängen. Strån och gräs slogo ibland
tillsammans över honom, där han låg orörlig med
hörsel och syn spända till det yttersta, och han tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
