Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl till pass. Ibland om nätterna, när han inte kunde
sova, tände han ljuset och betraktade kvinnan, som
slumrade bredvid honom. Hans ögon fingo då samma
iakttagande, uppmärksamma uttryck, som de brukade
ha ute i naturen. Vem var hon, denna varelse
bredvid honom? De mörka ögonfransarna darrade mot
kinden, och genom den halvöppna röda munnen kom
en svag fläkt. Då stödde han sig mot kudden och låg
stilla, liksom när han tryckt mot en tuva på ängen
iakttog en fjäril. Och liksom hans öra då hade
uppfångat ljudet av insekternas surr, hörde han nu hennes
röst, som han hela dagen hört den, retsam och
överlägsen. Han kunde inte förstå henne, fastän han dag
efter dag iakttagit hennes vanor och lyssnat till
hennes tal.
När han slutligen måste resa, följde hon honom
icke. Han förstod att hon var* trött på honom. Barnet
lät han henne behålla. Så skildes han från henne.
Han tyckte, att han hade lämnat henne på en
blommande engelsk äng. Ibland om nätterna vaknade han
upp vid att han i drömmen förnam hur ett par
oroligt fladdrande fjärilsvingar snuddade mot hans
ögonlock. Då mindes han i en snabb sekund de
förödmjukelser den vackra kvinnan berett honom. Men han blev
aldrig bitter. De läror naturen inpräntat hos honom
räddade honom därifrån.
På fru Befverfeldts pensionat trivdes herr Moustik
väl. Nu sedan han blivit äldre, orkade han inte längre
ägna sig så mycket åt insekterna: han fick nöja sig
med människor. Mellan honom och justitierådinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
