Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men huvudet med den halkande hatten vändes inte
ens åt fru Åströms håll.
— Ja, det var vällingen det, fortsatte Annies
mamma oförtrutet. Glöm inte det! Och så, lilla du,
håll efter henne, så att hon inte tröttar sig för
mycket med barnet! Låt barnflickan ta hand om lillan,
eljes sitter Annie hela dagen hos henne. Det är ju
så vackert med denna moderskärlek, jag var likadan
själv i min blomnings dagar. Men det tröttar — det
tröttar.
— Jag är rädd för att Annie kommer att finna det
tråkigt här ute, sade Ester.
— Ja visst. Det är just vad jag sagt henne. ”Du
kommer att få förskräckligt tråkigt”, sade jag senast
i går. Men hon skrattar bara. Man skall tänka sig!
Hon som alltid är så uppvaktad! Häromdagen, när
jag var där, kom en stor bukett med röda rosor, en
riktig brudbukett. Inte ett kort följde med. Det var
riktigt romantiskt; men sådant är hon van vid.
Krister bjöd artigt fröken Steen av en assiett, hans
ögon lyste av munterhet.
— Likadant var det i Norrköping, fortsatte fru
Stevens. Skolpojkarna följde henne hem om
middagarna. Hon hade en hel svans efter sig. Under hela
skoltiden behövde hon aldrig själv besvära sig med
sin skolväska. Alltid fanns det någon liten
beundrare, som bar den åt henne. Herregud, vad denna unga
kärlek, som inte vet om något ont, är vacker!
— Ja, Annie är mycket söt, mumlade Ester och gav
husan en vink att hon skulle bjuda kaffet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
