Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gunga upp och ned. Kjolen gled upp och visade ett
par ljusa skimrande silkesstrumpor till knäna.
— Ja, så är jag då här, pratade hon och sträckte,
alltjämt ivrigt gungande, fram sin hand mot Ester.
Mamma har ju varit här med ungen. Jag hoppas, att
hon roade er, mamma menar jag. Det är otroligt, vad
hon kan prata, men rar är hon. Vill du ha konfekt?
Jag fick en hel ask med mig.
Hon grep ett av paketen och löste upp det. Ett kort
föll i golvet. Ester tog upp det. Där stod med stora
bokstäver: ”Litet snask till Tuttan.” Annie skrattade,
när hon läste det.
— Det är Ivar, sade hon förnöjt. Han kallade mig
alltid Tuttan, då vi voro förlovade. Han vet, att jag
är galen i sötsaker. Se här!
Hon stoppade en chokladbit i Esters mun och valde
sedan med omsorg ut en kanderad frukt åt sig själv.
— Skall du inte lägga dig nu? frågade Ester och
steg upp för att sätta haken på dörren till natten.
Gungstolen tvärstannade.
— Inbillar du dig jag brukar lägga mig så här
dags? De ha ju knappast hunnit släcka första gången
på restaurangerna än. Men för all del! Jag kan ju ta
en rolig bok och ligga och läsa i.
Hon reste sig och började titta på bokhyllan i
hallen.
— Där finns verkligen en detektivroman. Jag
trodde att du bara skulle ha högtidliga böcker. Den
här tar jag. ”Ett skott i natten.” Hu, så hemskt! Jag
kommer inte att våga släcka ljuset sedan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
