Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
—• Där går hon, sade Krister, som spatserade med
fröken Steen på gångarna i trädgården. Tycker ni
inte, att hon är förtjusande? Hennes mamma hade
rätt. Hon är inte bara söt, det är något visst. . .
— Karltycke, sade fröken Steen lakoniskt och
blickade efter den smärta gestalten, som nu skymtade
mellan träden upp mot doktorns villa.
När Stefan öppnade dörren till sitt mottagningsrum,
såg han strax fru Hillgren sitta där tillsammans med
ett par små bondgummor och en pojke från
handelsboden, som led av struma. Han skrattade för sig själv.
— Nu är hon här igen, mumlade han i komisk
förtvivlan. Och vad skall jag ta mig till med henne?
Och medan han lyssnade till gummornas
långrandiga förklaringar, kunde han inte låta bli att tänka
på Annie. Hon hade verkligen lurat honom
grundligt: först med att hennes förre läkare varit bortrest,
vilket ju genast visade sig vara osanning, och sedan
med historien om att hon varit morfinist så länge som
tre år. Stefan hade för endast några dagar sedan
träffat hennes läkare och talat med honom om fru
Hillgren. Denne hade berättat hur hon lurat honom på
samma sätt som nu Stefan, vilket hon ju också antytt
för Stefan. Efter några gånger, då doktorn pressat henne
hårt, hade hon tillstått att hon endast brukat morfin
ett par månader. Således hade hon nu endast hållit
på därmed omkring ett halvår. Stefan hade förvånat
sig över att den andre läkaren fortsatt med att ge
henne recept. Men då Stefan gjort en fråga därom,
hade hans kollega endast skakat på huvudet och sagt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
