Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stefan ryckte förargad på axlarna.
— Det skall inte ske mera, avbröt han henne. För
övrigt måtte jag varit blind den där gången. Ni har
ju inte alls morfinistens utseende. Men om ni
framhärdar i det, fortsatte han, kommer ni att förändra
utseende. Jag har sett fall... Ni måste akta er.
— Ingenting är mycket värt, svarade hon svävande.
— Det säger ni nu. Ni kommer inte att säga det
en gång, då intet kan skydda er mot ohyggliga
plågor och ångest, eftersom läkemedel inte längre
bita på er, därför att ni blivit inpregnerad av giftet.
Ni ser inte faran, men jag ser den. Låt mig hjälpa er.
— Ni vill rädda mig, sade hon med en
misstänksam blick.
Han såg på henne och ömkade henne i sitt hjärta.
— Jag tänker dra er ur elden, sade han.
— Så energisk ni låter, mumlade hon matt.
— Hör på, återtog Stefan, att vänja av er skall
inte bli så svårt. Därtill fordras en smula god vilja,
det är alltsammans. De andra, de, som kommit långt,
brukar man skicka till sjukhus, men er åtar jag mig,
om ni bara tillåter mig. Nu skall ni få litet morfin,
men spara på det, för ni kommer inte att få mer på
en tid. Nästa gång får ni mindre, och så minska vi
ransonerna undan för undan, till dess ni ej behöver
något alls. Vistelsen här på landet kommer att göra
sitt till, och luften skall stärka er.
Då Stefan yttrat att hon nu skulle få mer morfin,
hade hon lystrat till med glänsande ögon. Detta var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
