Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en hel klass nyblivna studentskor som
samlats i ena ändan av salen vid ett långt bord.
Nu hade de rest sig upp för att sjunga studentsången.
Deras späda flickröster läto så svaga i det stora kaféet,
där röken hängde i tunga moln. De hade vita
klänningar, och på huvudet buro de den vita mössan.
Somliga fäktade med en smal spatserkäpp. Ett par
medelålders herrar i frack, tydligen lärare, smålogo hult
från övre kortsidan av bordet. Orkestern
ackompanjerade artigt sången. Alla ansikten voro riktade mot
den vita klungan av flickor. I salen började man gnola
med, grova basröster blandade sig med de ljusa
flickrösterna. ”Inga sorger än — i våra sinnen bo.” Hela
salen sjöng med. Gamla herrar lutade sig röda i
ansiktet tillbaka i sina stolar och brummade den gamla
sången, som väckte så många minnen. ”Och den
ljusnande framtid är vår.” Åt skogen med flickungarna,
framtiden hör oss till! Man glömde att åren redan
voro genomtröskade, man var åter student, och våren,
den underbara, stod ljusblå och fylld av löften
utanför fönstren. Nu skulle man strax bryta upp från
kaféet, där alla skålar tömts, och gå hemåt med
studentmössan på nacken och ansiktet vänt mot tågande
skyar. En vit natt, den första, den enda, en natt som
är nära att brista mot ens överlyckliga hjärta, en natt
som aldrig kommer åter. Hurra! skreko
studentskornas glada röster.
— Hurra, stämde Reinhold Renström in.
Han hade rest sig, när studentsången börjat. Han
var inte riktigt nykter, och han såg ledsen ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
