Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på sista tiden. Det var så lustigt — som om de voro
förlovade på nytt. Reinhold Renström dansade förbi
dem på ledlösa ben och med fru von Maast tryckt
tätt upp mot sig. Nu hurrade studentskorna igen.
Annie skrattade till och lyfte på huvudet. Hon såg bort
mot musikestraden, en svart italienare, som spelade
första fiol, anförde med egenkär min orkestern.
— Jag sparkar till hans fiol, sade Annie, sparkar
högt, så han trillar baklänges och spräcker skallen.
Tror du inte det skulle sjunga i den också då, en
utdragen ton, som höll danstakten? Hon hade sådana
idéer ibland.
— Vem? Var? sade Ivar förskräckt och tittade
över vimlet av de dansande.
— Dumbom, svarade Annie och gav honom ett lätt
slag på axeln.
När de kommo tillbaka till sitt bord igen, började
musiken packa in sina instrument för att gå. Alla
reste sig från sina platser vid borden. Det började bli
glest i kaféet. Studentskorna sutto nu tysta. En av
deras herrar gjorde upp räkningen med kyparen.
— Nu, sade Ivar Lundstedt, kommer ni hem och
dricker ett glas hos mig.
Annie smålog. Han hade tydligen inte bjudit dem
i förväg, som han antytt för henne. Baby tryckte ömt
hans hand.
— Det är så sent, så sent, mumlade hon sömnigt.
Alla voro hågade att följa med upp i Ivars våning.
— Maast får laga supé åt oss, sade Ivar, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
