Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en spruta morfin, under det Ivar ute i tamburen tog
farväl av sina gäster.
— Menar du att du inte har något nöje av det?
sade Ivar.
— Ja visst.
— Men då går du ju omkring och bedrar folk. När
du räcker fram den där röda munnen, inger du mig
övertygelsen, att också du är fylld av passion. Hela
din kropp talar om det.
— Jag kan inte hjälpa det, mumlade hon.
Han lade långsamt ifrån sig cigarretten.
— Jag älskar dig, sade han. Var hos mig i natt.
Då skrattade hon högt:
— Ja, visst vill jag stanna.
— Men du blir inte min, brusade han upp.
— Varför skulle jag...? sade hon och fingrade
på borddukens fransar.
— Du är sämre, sämre än de andra, utropade han.
Det är ju en fördärvads perversa lek med erotiken. Du
drar till dig och stöter ifrån dig, allt för ditt nöjes
skull. Den sunda naturen fordrar upplösning också
på ett kärleksrus, reaktionen måste ju komma, och
den kommer med sj älva extasen. Men du — du tvingar
känslorna att balansera, att hålla sig kvar, du smakar
aldrig extasen, därför att du tröttar ut dig långt
dessförinnan.
Han tystnade, ty hon hörde på honom med
glänsande ögon och ett njutningsfullt leende.
— Jaså, det där behagar dig tydligen, sade han
kort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
